Jag vill slänga upp miljoner bilder från min iPhone men det verkar inte gå, så jag kan berätta lite om saker som för mig varit pinsamt här. Mest för att jag vill tänka på annat än barn som blir övergivna, barn som blir misshandlade, barn som bor på gatan, barn som inte har en mamma eller pappa som älskar en, barn som är HIV-smittade, barn som är gravida, barn utan skor, barn som är hungriga mm. Stundvis känns allt så meningslöst, alldeles för stort för mig att hantera, alldeles för tungt. Det är så långt ifrån min verklighet. Men i och med att det är deras verklighet så kan jag inte göra annat än att finnas där för dem med det lilla jag kan göra. Ja, jag är lite halvdeppig. För att jag för första gången har tagit "jobbet hem". Tidigare, på mottagningsgruppen i Uppsala där jag jobbade med alkohol- och drogproblematik, var jag ändå rätt bra på att lämna jobbet på jobbet. När jag kom hem var jag hemma och tänkte inte på mina klienter. Men det är klart att det är annorlunda när det kommer till att vara utomlands, i en skola. Barnen, eleverna är t.ex. inte klienter. Jag skulle inte ge ut mitt privata nummer till min klient precis, och jag skulle inte ta en omväg på stan om jag såg en elev på stan.. Jag är iaf bekymrad för att flickan från Rwanda (som blev dumpad framför skolan av sin mamma) inte dykt upp i skolan på hela veckan. Jag har kikat efter henne i klassrummet och inte sett henne men jag har alltid glömt bort att följa upp det. Förrän idag då. Jag frågade Lillian och hon var också bekymrad. Beata och Peter, hennes lärare sa båda att hon inte dykt upp sen mamman åkte iväg med henne vid polisstationen. Lillian sa att hon skulle gå till polisen igen och anmäla det här. Nu är det helg och jag kommer inte få höra något förrän på måndag...

 

 

Oh well, nog om u-landsdeppigheter, här kommer Top 3: Saker som bara händer Huong.

 

 

Igår spöregna det. Och Blanket (hunden) verkar ha en grej för att vara ute i regnet och rulla sig i lera. Hon brukar hoppa på mig varje gång ag kommer hem från skolan, vilket jag brukar välkomna glatt. Men inte när det regnar, så Happy, min bodaboda-chafför brukar köra mig så nära verandan som möjligt när det har regnat ute så att jag hinner in, undan från Blanket. Men idag var alla bilar parkerade på gården och inte i bilgården som de brukar. Jag kliver av och Blanket finns inte inom synhåll. Tur. Trodde jag. Den där rackaren låg i bakhåll och kom springandes mot mig, blöt, lerig och glad. 
Jag: NOOOOOOOOOOOOOOOOOO!!! BLANKET!! NOOO!!!!! Stop it, no. Bad dog, don't jump! BLAAAAAAAAAAANKET!!!! LOOOOOK AT MY BLOUSE!!!! I JUST WASHED IT!!!! Not agaaaaain!!!!!!
och mitt i allt vrålande ser jag att jag har en publik. Turistbussen med ett 20-tal turister har precis anlänt tidigare på dagen och de står alla på verandan och tittar på mig. Skjut mig. 

 

 

 

Jag har ju  datalektioner med lärarna. Det är dags att berätta om min andra eller tredje datalektion i början av min praktikperiod. Jag går igenom internet, vad man kan göra där osv när en lärare säger: I want to see homosexuals.
Jag: ehhh?
Läraren: Yes.
Jag: Homosexuals... okay...
Läraren: Yes, homosexuals performing sex with other homosexuals.
Jag: ehrm, what?
Läraren: Oh, you know. Homosexual girls performing sex with homosexual guys.
Jag: ehm... I don't know....
Läraren: You know!
Jag: eheee, this is youtube. You search on whatever you want. I am going to leave the room now. Should I close the door behind me?

De har inte frågat mig mer om det sen dess hahaha. 

 

Skolan har en dvd-spelare där man kan sätta in ett USB-minne. T.Silver har frågat om det går att visa bilder på tv:n som vi plockat från internet. Det fungerade inte med min hårddisk så jag frågade Jackson om jag kunde få låna hans USB-minne. Jag sparade lite bilder på USB-minnet här hemma och åkte sen till skolan och testade Och det fungerade prima ballerina. Skulle sen visa Silver hur man googlar bildar och hur man sparar dem på usb-minnet för att sen spela upp bilderna på dvd:n. Vi googlar fram lite bilder på schimpanser, orangutanger osv då han skulle hålla en lektion om primates. Men när jag stoppar usb-minnet i datorn händer nåt konstigt. Jacksons alla filer (Massa jobb-dokument, back-up filer, lösenord osv) börjar raderas från minnet. Bara sådär. Jag blir lagom stressad och försöker få stopp på det hela. Men allt försvinner på typ 20 sek. Men paniken tar inte slut här. Nej, för att minnet börjar istället fyllas med porr. Filmer och bilder med namn som "Porn", "SexyAss", "Sexy XX" osv började fylla usb-minnet. och där bredvid mig sitter T.Silver och ser frågandes ut. Jag börjar svettas och bli galet nervös. Jag försöker ta bort filerna men de fylls bara på åter och återigen. Jag mådde så sjukt dåligt resten av dagen för jag vet hur dödsviktigt ens grejer på ett USB-minne kan vara. Väl hemma på Golden undviker jag Jackson så gott det går innan jag tar tag i mig själv och stamma fram: I think I broke your USB...
Jackson: What do you mean?
Jag: It's broken. I don't know what happend. The computor erased your files and replaced them with others...
Jackson sa att han skulle kolla det. Jag vet inte om han lyckades återställa filerna på hans USB, men han har iaf aldrig nämnt nåt om att det fortfarande skulle vara trasigt.. han har inte ens nämnt det faktum att hans usb var fyllt med porr när han fick tillbaka det. 

 

Så, kära lärare på Mutolere. Porrsurfa på ett internetcafé eller nåt istället för i skolans bibliotek. 

 

 

Jag köpte ju en bunt klänningar för några veckor sen. Lärarna har tjatat på att jag ska klä mig i kjol eller klänning istället för mina ständiga jeans och byxor. Jag skulle ju passa såååå bra i klänning.. Dessutom kallar P1 och P2 mig för sir. De säger "Good morning, sir" till mig men "Good morning, madame" till de andra kvinnliga lärare. Och vi kom fram till att det är för att jag har byxor, och de är små och förvirrade. Så, en fin fredag tar jag på mig en av mina nya klänningar. En svart klänning med orange:a blommor som räcker ner till vaden. Det började med kaos på morgonen då jag skulle kliva upp på bodabodan och gör som vanligt, sätter mig gränsle över, det tog dock lite tid då jag skulle krångla med klänningen.
Martha: HUONG!!! YOU SIT LIKE A LADY!!!!!! (sitta damsadel, båda benen på samma sida)
Jag: ehrm, no. I will fall off I do.
Martha: But you wear a dress, you can't sit like a man....
Men trots hennes protester satt jag kvar och tog mig mot skolan. Jag möttes av komplimanger i massor. Jag gick in i staffroom där lärarna Tom, TV och Silver satt.
Silver: OOOOH, SOOOOOOOOOOOO SMART!!!
TV: What a beautiful dress! You look like an real African!!!! Really, really good!!!
Tom: Wow, I feel I have to stand up and shake your hand now!
Silver: We should bow!!!!
och dagen fortsatte med komplimanger i överdrift från lärarna. och det gjorde mig superglad. Eleverna fnittrade dock. Och jag tänker att de är ovana med att se mig i klänning. I slutet av dagen kommer T.Beata fram till mig.
Beata: It's a really nice dress Huong. Really smart. And you dress well in it. But you're not wearing a underskirt right..?
Jag: ....no...
Beata: That's what I thought.. You see... Like me, I have an underskirt. To prevent others to see.. well.. everything. Especially when it's really sunny outside. Like today....
Jag: ...o.m.g.
Jättesnällt att hon sa nåt men var hon tvungen att vänta till slutet av dagen....?

 

Jag ville typ avlida. hahaha. Herregud.. alla lärare, elever... Men efter lite självömkan tog jag mig i kragen och gick och köpte mig ett gäng underkjolar. Jag menar, vad gör detta om 100år? eller om ens 1år. Precis - ingenting. haha. Jag bjuder på denna kära Mutolere Primary School!