I veckan har alla varit i full färd med att förbereda inför påsken. Den övergivna flickan har gått omkring och förberett sig för exams. Flickan har sovit hos T.Lillian. Hon har dock släpat med sig de två påsarna med kläder till skolan då hon vet att boendet bara är en tillfällig lösning. I onsdags hade de spårat kvinnan och tagit in henne på förhör. Hennes nya man hade sagt att han inte ville ha några bonusbarn så mamman tyckte väl att det var passande att dumpa dottern. Igår, torsdag hade jag tagit ledigt men åkte ner då lärarna sa att jag som varit med vid anmälan av händelsen borde vara med vis förhöret av mamman också. Vad jag inte visste var att flickan skulle vara med i förhöret. Flickan i sin tur visste inte att polisen hade spårat upp mamman och tagit henne till stationen. När vi gick in där med henne bröt både mamman och flickan ihop i tårar. Förhöret var annars vidrigt "when you're not being obedient then ofcourse your mother is going to hit you. It's okay. She's punishing you, she's not beating you. And at school, teachers is going to hit you if you don't listen. Okay?"... Mamman skrev iaf under ett papper som sa att hon skulle ta hand om flickan tills hon är 18... Jag vet inte om jag är så nöjd med det här. T.Tom bor inte alls långt ifrån mamman så han skulle hålla ett öga på dem. Samt att alla inblandade lärare kommer hålla koll på henne i skolan å.

Ja, dagens sociala problem har bestått av människor som packar ens barns kläder, säger till ens barn "jag är inte din mamma och jag tänker inte ha främlingar i mitt hem" och dumpar dem framför skolan. Yeay, så idag har vi försökt lösa den här situationen för den här 11-åriga flickan... Vi satt på polisstationen med en polis som borde ha ett annat jobb. I tre timmar satt han och ställde samma frågor. Sen blev jag tvungen att gå. T.Lillian och T.Tom stannade med flickan. Ska höra med dem imorgon. Flickan skulle förmodligen sova hos Lillian inatt. Jag hoppas att det tar ett rejält snack med den här kvinnan. Somliga borde inte få skaffa barn. Äckel. Okej, jag vet inte vad för situation hon var i och varför hon valde att dumpa hennes unge. Men jag kan inte komma på en bra anledning att lämna en 11-årig åt sitt öde.

Min dator har haft lite problem, så jag hat uppdaterat från mobilen senaste inläggen. Evas mobil är återfunnen, ryktet gick nog att vi var Babbas på spåren och hon vart nog skraj. I fredags höll jag och T.Resty på att dö av hunger som vanligt. Varje dag är en kamp mot hunger för oss då vi måste äta efter alla elever. Vi får frukost vid 10:30 och lunch vid 14. Varje dag är ett mirakel då vi har överlevt. Men i fredags höll jag på att svimma av hunger vid 12-tiden redan. När klockan ringde ut 12:40 såg jag Resty, och hon var påväg nånstans. Jag följde efter henne och det visade sig att hon skulle till byn och köpa nåt att äta!! Hon sa att jag kunde joina. Vi beställde två st omeletten mixad med strips och kål. Efter set köpte hon kex åt mig. Sn åt vi. Och det var typ det bästa på länge. Bara grejen att jag blev bjuden på mat, kex och läsk var fantastiskt. Även om maten bara kostade fem kr. Men det är alltid nåt speciellt när man blir bjuden på nånting.

Igår, lördag, var jag till Mother Mary och hade cozy time med Chris-Pine och No But.
T.John kom efter några timmar.
John: Chris Pine, who is this? (Pekar på mig)
Chris Pine: this is a mum!!!
Jag: whaaaat...?
No but: no, this is Huong!!
Chris Pine: But No But!!! This is a mum!!
Jag och John åt mat med pojkarna och det är alltid ett himla liv då. Men det är himla mysigt. När jag skulle gå sa Chris Pine: but mum, you are staying!! You Said you would stay!! You sleep in that room!!
Chris Pine är 4 år men jätteduktig på engelska.

När jag kom hem stod alla grabbar på gården. Jag förstod med en gång att det var strömavbrott som gällde. Japp Japp. Alla hade s.k small faces. Dvs, när det ser ut som om du ätit en citron ock skrynklar ihop ansiktet, ditt ansikte blir litet. Max, amerikanen här, var nog gnälligast. Vi stod där ett bra tag och gnällde. Sen började vi prata om Chuck Norris. Och helt plötsligt står vi där och skrattar åt Chuck Norris-skämt som Max läser upp från sin mobil. Typ, "when Chuck Norris does a push-up he doesn't push himself up, he's pushing the earth down" yeah, that's how serious Chuck Norris is. Förstå vad tråkigt vi har när det är strömavbrott. Mot kvällen satt jag i receptionen ochbhde cozy time med Baker, Barnabas och Bosco. Mina favoritpojkar.

Idag var det spöregn. Jag satt på verandan med en termos fylld med chai och skrev dagbok. Sov sen i en av sofforna i receptionen innan Sheba kom och tog ut mig på en guidad tur i Kisoro. Han skämde även bort mig med mat och öl. Så nu är jag glad och nöjd. Skola imorgon. Och imorgon är även min Barnabas tillbaka från Kampala, an åkte imorse, han är den som får regniga dagar att gå. Idag var denna regniga söndag ovanligt seg då han inte var här...

Nu är set tydligen dags för lite wine-time med Julius och Chapatti haha

I tisdags blev Evas mobil stulen från kontoret i samband med en filmvisning i biblioteket under games time. T.Resty ringde luren igår kväll och den som svarade presenterade sig som Babbas från en by vars namn jag inte kommer ihåg. Hon sa att hon inte kommer lämna tillbaka luren. Haha, otippat. Frågan är ju varför man ens presenterar sig när man precis stulit någons telefon...
Jag frågade iaf Eva om denna Babbas och Eva sa att hon inte visste vem det var men att T.Jaqueline visste. Mitt förslag var att fråga Jaq mer om denna kvinna, alternativt åka till byn och leta upp henne eller leta upp hennes barn. Eva kände att det var meningslöst. Jag tog därför upp ämnet igen med T.Tom som absolut ville följa upp det men först skulle han på lektion... Jag som gärna vill ha saker gjort nu-nu och inte Afrika-nu (dvs, om en vecka) kunde inte låta bli när T.John kom tillbaka från stan.
Jag: John, I think we should go and visit Babas in the village!
John: really, who is babas?
Vi berättar om vår senaste info och John säger med en gång: let's go!!
Jag: where?!
John: to visit babas!!!
Vi blev dock stoppade av T.Silver som tyckte att vi skulle leta upp Babbas barn, de ursprungliga tjuvarna. Lät ju mer logiskt faktiskt haha. Så John gick runt i klassrummen och efterlyste alla med en mor vars namn var Babbas. Han hittade en som verkar veta nånting men han höll igen... De jobbade vidare på fallet medan jag åkte hem till spöregn och fortsatt strömavbrott. Jag börjar tröttna på strömavbrotten nu. Imorgon är det earth hour och jag kommer väl inte behöva tänka på att släcka någon lampa....

Idag gick jag förresten för sista gången med pojken till sjukhuset. De tog bort hans bandage runt handen och svullnaden hade gått ner helt och läkaren sa att allt verkar ha läkt. Kul! Duktig han har varit!!

Idag tog jag med Gad till skolan för att styra upp deras dator som är proppad med virus. Det går inte att installera saker på den och den raderar allt innehåll på alla usb-minnen jag äger och fyller dem med porr istället. Fräscht. Gad försökte installera ett anti-virus program men det ville sig inte. Han pratade om att formatera om datorn. Jag ska föra diskussionen med John och Denis och se vad de säger.

Mot eftermiddagen satt jag ute i solen och prata med en del elever om allt och inget. Victor var där och starta ett äckligt vattenkrig. Det hade regnat på morgonen så det var vattenpölar överallt och han envisades med att skvätta vatten på andra elever för att sen springa iväg. När han inte gav sig tog jag tag i honom, körde ner handen i en vattenpöl och drog den över hans kinden. Tystnaden som uppstår när muzungon mobbar en 8-åring. Victor tittade på mig, chockad förstås, innan han doppade en bunt löv i vattenpölen och ja, in my face.. For real. Och nu var det inte tystnad längre, de andra eleverna skrattade och skrek medan jag och Victor skvätte äckelvatten på varandra. Efteråt kom han och sa: Huong, you are very smart (Smart=finklädd, välklädd, stilig osv).
Förstår ni nu varför jag avgudar detta barn?

När jag sen kom hem böt jag om till rena kläder och gick på marknad med Esther från hostlet. Jag kan lova att jag har spenderat alldeles för mycket schillingar på sjalar. Men vad kan man göra när en sjal kostar 2,50kr? Så nu har jag väl en femton nya sjalar, sju nya klänningar, fem halsband och ett par flip-flops.

När jag kom tillbaka till hostlet hade en ny gäst anlänt, en Ben från Southampton i England. Han ska vara här i tre månader så han är inte vilken gäst som helst. Han verkar iaf hel-go och vi kommer nog komma bra överens :)

Hur underbart som helst att vara tillbaka i skolan på riktigt. Jag har nu i veckan börjat tagit tag i saker som jag skulle tagit i tag i för längesedan. Igår, måndag, hade jag en liten rita och måla stund med några kids från P1. Det var rätt mysigt tills T.Godliva började undra varför en av pojkarna betedde sig konstigt. Han använde bara en hand och gömde den andra. När hon sen tvingade honom att visa ena handen visade sig att han skurit sig på en kniv i helgen... Suck... Vi kikade på hans hand och insåg att det var ingen idé att försöka själva. Såret var inte stort men hela fingret var svullet och vi misstänkte infektion... Godliva hade lektion så jag frågade om T.Tom kunde gå med mig och pojken och det kunde han.

På sjukhuset var det kaos. Jättepackat med folk.... Tom verkade dock bundis med läkarna och kassören så vi fick hjälp ganska fort. Det känns jävligt att säga det här men just den här dagen var det skönt att ha kontakter. När Pojken fick träffa läkaren hade halva handen hunnit svullna. De började klämma och ha sig på hans sår och stackarn som inte klagat nåt på hela dagen stortjöt. Usch, det sved så mycket att höra stackarn gråta. Han fick lite tabletter som han skulle ta två gånger om dagen att ta för att få bort infektionen, samt avmaskningstabletter som han skulle ta tre gånger om dagen då de misstänkte att han även hade mask i magen.

När han var klar med allt och kom ut var han så arg på mig och Tom. Han vägrade titta på oss och gick bestämt från sjukhuset. Jag tog honom till köket och gav han en stor bit ananas och sen lunch. Efter det ringde jag min Boda Boda som skulle ta honom hem. Jag tänkte att jag ville prata med hans mamma om medicinerna. Ungen vägrade hoppa upp på moppen och traskade ned bestämde steg ifrån mig. Jag gav upp och bad T.Silvia att ta hem honom. Det visade sig att han aldrig åkt på en moppe förrut och vågade bara inte åka med haha.

Idag hade han inte ont längre och han följde snällt med mig till sjukhuset för att byta bandage på handen. Imorgon blir det återbesök :)

Idag orkade jag ta mig till skolan innan 11. Eloge till mig. Kom precis när det var frukost-dags. Jag gick till frukosten tillsammans med T.Tom. I "matsalen" finns det lite av inofficiella bestämda platser. Det är fyra skolbänkar uppställda i en fyrkant, samt en skolbänk i ett litet rum intill. På en bänk får 4 plats att äta. En bänk är för de äldre herrarna, oftast Grusia, Francis, Arthur, James x2. Min bänk består av Tom, John och Eva. En tredje bänk brukar bestå av Beata, Peter, Magret, Resty, och den färde bänken kallar vi för "The High table", där sitter Lillian och Godliv. Ingen vill sitta där för att det bara är "high people" som sitter där. Och på bänken i den lilla rummet intill sitter Syster Christine. Alla får inte plats samtidigt förstås då det är fler lärare än de jag har radat upp. Men till saken, idag när jag och T.Tom kom in fanns det bara en plats kvar på "våran" bänk. I och med att jag är den storsinte mellan mig och T.Tom intog jag en annan bänk. Medan T.Tom gjorde en ansträngning till att sätta sig på vår bänk med John, Jacquiline och Ancilla.
T.Tom: May I sit here?
T.John: Let me leave so you can have a seat! oh wait, why don't you sit with Huong today?
T.Tom: I want to sit on my usual seat!
T.John går upp och T.Tom hämtar sin gröt. När han ska sätta sig säger flyttar inte T.Jacquline på sig för att han ska kunna komma in.
T.Jacquline: Just sit with your friend.
Jag: Tom, your usual seat is not there. It is next to me you know...
Klargörande dock; Tom är gift och har typ fyra barn, eller fem.. jag vet inte. Våra lärarkollegor brukar alltid skoja om att jag är allas vän, men mest av allt Toms. Och när jag är frånvarande brukar de säga saker som "Tom, where is your friend?" eller "Tom, is your friend still sick?". Sen brukar de skoja om att om vi vore gifta hade han varit den som lagat maten och tvättat mina kläder, något som inte är okej någonstans i hans åsikter kring äktenskap...

Byggnaden där biblioteket är, samt receptionen.

Efter frukosten ringde klockan in och jag gick till P1b. I den klassen hittade jag dock en Victor som glatt gick omkring i klassrummet och skakade hand med alla småkids. Jag tog han i kragen och ledde han till klassrummet han tillhörde, dvs P3. Han sprang dock ut från det så snart han fick chansen. Jag hände lite med P7:orna sen. De förberedde inför dagens kyrkmässa. Medan de gjorde det satt jag och fick håret borstat av ett gäng tjejer från P5. Klockan ringde sen in för mässdags och vi vandrade upp för kullen. Victor och hans gäng var som vanligt utanför kyrkan och vi fick masa in dem i kyrkan. Satt sen för första gången med under hela mässan. Vanligtvis brukar jag gå ut för att det är kvavt och klibbigt inne i kyrkan. Dessutom är jag inte särskilt kristen heller. Men idag satt jag ju med Victor, och jag ville inte vara ett dålig föredöme för mitt lilla barn så jag satt kvar. Och det gjorde även Victor. Oh well, fram tills albino-pojken (jag vet inte vad hudsjukdomen heter egentligen) från en annan skola gick ut. Då skulle Victor och typ hundra andra barn ut och titta på honom som de alltid gör. Men han kom tillbaka ganska snart då de fick skäll av lärare. Eter kyrkan var det lunchdags och jag och T.Tom satt på våra ordinarieplatser. Efter maten satt jag i gräset med T.Grusia och T.Tom och smälte maten. Klockan ringde in och de gick sin väg men jag satt kvar. Victor och Ivan kom fram till mig och Victor sa lite
blygsamt: Can I borrow a pen?
Jag: A pen? You borrow a pen? What are you goin to do with it?
Victor: Borrow a pen. In class....
Jag: Really? So you going to use a pen in class? Come on, try to be in the class to start with!! (klockan hade ju ringt in)
Jag gick med mitt lilla barn till klassrummet och sa: Okay, here's the deal, you borrow my pen if you use it to do the exercises in class! You don't have to pass, but you have to try your best, okay?
Victor: I'm fine...
Jag: uh, come with me. We need someone to translate.
Han fick sen låna min penna och han var rätt lycklig. T.Tom stod en bit från klassrummet och gömde sig.
Jag: Tom... what are you doing?
T.Tom: I feel headache. I am hiding.
Jag: oh.. sorry. What class are you having? I lended my pen to Victor and he promised me that he would do the exercises if I lend him my pen. So keep an eye on him.
T.Tom: why don't you come and help me today? I'm teaching the alphabet.

Min favoritplats på skolan, där under trädet på den lilla muren :) 

Så jag hade en lektion där jag skrev upp alfabetet på tavlan och sedan en övning där de skulle skriva vilka av bokstäverna som var vokaler och vilka som var konsonanter. Victor tog uppgiften på fullaste allvar och var väldigt mån om att det skulle bli bra. Det fantastiska med honom är att man verkligen ser när han är koncentrerad och verkligen försöker. Det är som att inget annat existerar runt omkring honom. Fast så är han jämt. Han kan typ se en fågel på skolgården och bli alldels betagen av den och sen fokusera enbart på den och allt annat har inte längre någon betydelse.

Iaf, jag rättade sen alla böcker och det tyckte de var jättekul, en muzungo rättar deras arbete. Och de som fick fullpott fick ett "Good!" skrivet. Vissa skrev helt galna saker och jag fick hålla mig för skratt många gånger.
T.Tom: You going to collapse if you continue like that...
När skrivböckerna delades ut såg jag hur Victor ivrigt bläddrade i sin. Jag var inte säker på om han klarat sig eller inte då jag rättade utan att kolla namnen. Men hela han sken upp och han visade stolt upp sitt andra "Good!" för sina klasskamrater. T.Tom dubbelkollade för att se till att jag inte gav han alla rätt för Victor råkar vara mitt favoritbarn. Men icke sa nicke, pojken kan när han vill!

Vi gav sen ungarna tidig rast och satte oss i gräset och chilla. Jag hade planer att gå till P5:orna efter breaket men min röst började tyna igen och jag var ganska slutkörd så jag tog mig hem för att vila. Åker eventuellt in imorgon för att vara med P5:orna. Känner att jag måste börja identifera några av barnen i min lista av försummade barn. Hade tänkt att börja den här veckan men i och med att jag knappt varit med på lektioner så har jag inte kunnat idenfiera någon än.. huahua. I helgen ska jag, om jag inte åker till skolan, chilla här på hostlet och bli frisk. Förhoppningsvis kommer min vän Gad hit, han som fixade min dator för några veckor sedan. Hans kusin jobbar nämligen här på hostlet och jag brukar alltid fråga henne varför Gad ännu inte hälsat på mig som han lovat så många gånger. Och på söndag har jag blivit bjuden hem till Denis tillsammans med Aphia :) Ska bli kul! :)