(Huong i djungeln, haha, vitsigt va?) Allt är ju en djungel här. Men jag landar väl snart i det hela... Men okej, här kommer ALLT på en och samma gång. Det kommer ta er typ en vecka att läsa igenom allt. ;) Förresten, det verkar inte som om alla bilder går att ladda just nu. Men här har ni några få, håll till godo, resten kommer väl i mån av tid!

 

Dag 1:

Resan gick bra. Sov inte en blund mellan Stockholm till Doha, kan även ha berott på att resan var mellan 15:15-23-ish.
Planet fick cirkulera ovanför flygplatsen i ca 40 minuter innan vi kunde landa. Hade två timmars väntetid och det kändes alldeles lagom. Men när planet landar 40 minuter försent, det tar 10 minuter innan folk kommer av samt att bussen in till transfern tog 20 minuter var det inte så lugnt längre. Kön mot gaten var dessutom inte nådig. Efter 20 minuters köande bakom något pingislandslag från Grekland var det änligen min tur, men kommer då inte en grupp shejker eller vad de nu är för nåt som har nån v.i.p-behandling och slänger ner mina grejer på golvet. De har visst bråttom till deras gate. Javisst! Vid gaten väntade personalen in alla innan de tog oss till planet. Då alla var på i tid kunde vi även åka iväg typ 10 minuter tidigare. Fint. Flygresan gick fort. Jag sov inte så mycket nu heller. Vi landade även 45 minuter för tidigt. Fint. Så jag stod på arrival:en och väntade. Under tiden småpratade jag med en indier.
Han: You are from China?
Jag: no, I'm from Sweden. And you?
Tystnad... han går därifrån. Men jag är fortfarande ganska säker på att han var från Indien. 

Jag står och väntar i en halvtimme då en man kommer fram till mig och frågar om jag behöver låna telefon för att ringa de som ska hämta mig. Jag sa att det inte behövdes, så han visade mig ett bildspel på vad man kan göra i Uganda. Tydligen kan man gå på safari!

Min handledare Denis dyker upp med hans chaufför och sekreterare. Vi slänger in mina grejer i bilen och åker direkt till
Entebbe Wildlife education centre. Ett gammalt zoo. Det är typ ett zoo nu med. Fast det är mer ett ställe där de bevarar djuren. Aporna sprang runt överallt som galna. Tog över lekplatser, retade upp djuren som satt i bur osv. Det var typ fåglar överallt. I alla storlekar. och färger. och strutsarna kom supernära och vi fick mata dem! Hehehhehe... Vi vandrade omkring där i typ 4 timmar.

 

Jag var trött, hungrig och varm. Vi bestämde oss för att dra oss tillbaka. Jag var nog tröttare än vad jag trodde. I bilen påväg mot Kampala satt vi och prata. och från ingenstans, mitt i samtalet bestämmer jag mig för att tuppa av hahahaa. Ni vet, när man är så där trött och man måste kämpa för att hålla ögonen öppna. Typ så var det. Så till slut slogs mina ögon igen, mitt i en mening typ.Och min handledare Denis säger: huuh, are you sleeping?! Are you tired? Let's get you something to eat and go rest!!!!

Men...efter maten måste vi sitta och prata en timme. Sen måste vi gå in på ett supermarket och snurra runt där i en timme tills vi inser att ingen vill ha nåt. och påväg till stället vi ska bo på måste vi växla pengar. och chauffören måste köpa någon eldspis-grej till sin fru. Så efter 5 timmar av extrem trötthet fick jag äntligen mitt rum. Trots att mitt rum vetter ut mot puberna där alla har samlats för att skrika sig hesa på fotbollen så somnade jag med en gång. Efter två timmars sömn var det dags att äta middag och min handledare har beställt in en massa Ugandisk mat. Bland annat matbananer som jag ska leva på nu i fem månader framåt! Woop woop. Blev sen en tidig kväll.

Dag 2:
Gick upp vid fem för att göra mig iordning för avfärd. Nice. vid 06:15 är vi på vägen mot Kisoro, där jag ska bo i fem månader framöver. Resan tog 12 timmar. Fast då stanna vi en del gånger. Bland annat för frukost och lunch. Vi stannade även för att ta en massa bilder. T.ex. här vid självaste ekvatorn ;)

Kisoro ligger bland bergen och de sista tre timmarna var sinnes!!! Herregud va fint det var!!!! Bilder gör inte Kisoro rättvisa, ni får komma och se för er själva :) Och vid de bästa delarna orkade jag inte ens ta upp kameran, det var för fint för att ses bakom kameran.

 

Väl framme i Kisoro fick jag mitt rum!! Fick en liten rundtur av personalen här och beställde även lite mat. När jag kom ut till matsalen satt alla i grupp och åt redan. Jag kände mig en smutta obekväm och valde ett bord på verandan utanför matsalen istället. Själv. Fast det tog knappt fem minuter innan Dennis från Holland började prata med mig. Han är en konstnär som har något projekt i Tanzania, något med konstskola för barn. Han gillar att åka på festivaler, speciellt Roskilde. Fem minuter senare kommer Mano från Belgien och gjorde oss sällskap vid matbordet. En snubbe som jobbar inom tv-branchen, han gör reportage och dokumentärer. Just nu jobbade han med något projekt i Rwanda och DRC. Meningen var att vi alla skulle gå och lägga oss tidigt då Mano skulle vandra upp till vulkanen kl 06:30 på morgonen och Dennis var allmänt sliten och jag skulle ha ett möte med min handledare. Men vi stannade uppe, drack öl och surrade på i några timmar. Mano var först med att kasta in duken. Och efter ett tag var även jag tvungen att ge upp.  Jag är nog inte alls så orolig längre över att inte lära känna någon. Alla här är sjukt goa. Lokalbefolkningen är supertrevliga och väldigt pratsamma. Och väldigt duktiga på engelska. Swahili... jo tjena... ett av Ugandas 101 språk... haha. Språket som gäller här förutom engelskan är rufimibi.. nånting... ja, det ska jag ta och lära mig!

Dag 3:
Har gjort mig rätt hemmastadd på hostlet som har supermysig personal. Grace, en av tjejerna som jobbar här på hostlet tog mig på en rundtur på stan. Grace är typ världens finaste. Hon ler med hela ansiktet, och det gillar jag hos människor. Vi köpte lite frukter och även en sockerstång som hon insistera på att jag skulle smaka. Alla skriker antingen Muzungo, China eller Japan efter mig. Muzungo är typ vad jag har förstått en invandrare, eller en västerlänning. Antingen kallar de mig Muzungo eller så kommer de fram till mig och säger att jag inte är en muzungo, för en muzungo ska vara vit. resten är kineser. typ. Resten av förmiddagen spenderades på verandan med Dennis och en massa tuggandes på sockerrör.

Vidare till min handledare Denis kontor. Han berättade om skolan jag ska vara på, andra grejer jag kan göra, projektet han och de andra tjejerna som var här innan mig startade upp. Låter väldigt intressant. På eftermiddagen har det regnat och blixtrat. Och lite strömavbrott på det. Fint som snus. Satte mig med pannlampan och läste ett tag innan jag fick nog. Har skrivit lite blogg i mörkret istället.

Duschen här är för övrigt ingen höjdare. Det är inte så jättekul att komma in på rummet dyblöt och från regnet för att sen hoppa in i en inte så mycket varmare dusch... Get used to it, Huong. Och mitt hår.. åh, mitt hår. Det är typ en decimeter kortare för att allt krullar upp sig i detta fuktiga väder. uuuhhhh. Get used to it, Huong. Get used to it.

För övrigt lämnade Dennis (holländaren) oss idag för att åka vidare till Nairobi. Egentligen skulle Mano också med, men han kom ner från hans vulkantripp 30 minuter innan bussen skulle avgå. Han såg helt slutkörd ut och det sluta med att Dennis åkte iväg själv. Tråkigt att Dennis drog men jag får iaf ha kvar Mano en natt till! Efter att ha vinkat av Dennis beställer jag och Mano mat. Han berätta om hans vandring uppför vulkanen. Jag har hört talas om de där vandringarna och det är inte för den otränade. Och det bekräftade käre Mano. Runt omkring Kisoro finns typ 6 vulkaner. Varav enbart två var aktiva. Tror jag. Jag kommer inte ihåg. Hade ju varit kul att vandra upp dit, men ni som känner mig vet ju att Gold's gym inte precis var mitt favoritställe att hänga på ;) Jag må ha Gold's på kortet men det syns inte på mina muskler som en vis grabb en gång sa till mig haha.


Dag 4:
Började dagen med frukost på verandan tillsammans med min nya gode vän Mano. Han var bra mycket piggare idag. vi satt och lyssna på svensk musik på begäran från personalen. Lilla Sällskapet gick inte hem, inte Thomas Stenström heller. Panetoz med dansa pausa var en solklar vinnare...
Åkte sedan vidare till min praktik, träffat personalen osv. Vi började med att åka till privatskolan där det var dags för inskrivning för de nya barnen, de föräldralösa som blivit sponsrade av någon vänlig själ därute. Barnen bor på skolan och får frukost, lunch och middag där. De har även kvällslektioner. De som redan gick på skolan hade sina lektioner i vanlig ordning.
Denis, min handledare, berättade om föräldralösa barns tidigare situationer. Vilket var jobbigt att höra på förstås. De skulle få det bättre nu iaf. Barnen var väldigt tillbakadragna de flesta av dem. Nervösa inför första skoldagen kanske. Men så fort de fick på sig skoluniformerna var de som förvandlade. De lekte med de andra barnen, de skrattade, de sprang.. Helt underbart å se.
jaja, vi åkte sedan vidare mot the public school, där jag ska vara. Inte lika fina lokaler förstås. Har ej träffat barnen då de har lov nu. De börjar igen på måndag. Träffade lärarna, några nunnor samt skolinspektören. Alla var supertrevliga. Väl hemma beställde jag lite mat. Chilla lite innan min Denis kom förbi igen och vi skulle ha en liten diskussion. Över några öl. Och det är nåt fel på ölen här för jag blir bara kissnödig av den. Det är typ tre toabesök per öl. Och det är bara jag som behöver springa fram och tillbaka. herre. Vi satt i några timmar och surrade på. Mano, min fina Belgare kom fram för att ta farväl. Nu har jag bara vänner i form av personalen kvar. Kan jag ens kalla de för vänner? Det är deras jobb att bli kompis med mig. hua hua.

Dag 5:
Har ordnat med adapter, sim-kort och internet idag. Äntligen!!! haha. Och jag har insett nu att jag kommer kunna skriva en del då strömavbrott är mer än regel än ett undantag här! Woop!

Idag har jag läst på om projektet och jag ska väl bestämma mig för om jag vill delta eller inte. Som sagt, jag berättar mer senare!

Nåväl, vad har jag ätit idag? Frukost. Kl 8. Toast och äggröra. Yum-oh. Klockan är 22 på kvällen nu och jag har inte ätit sen dess..!!! Varför inte? Jo, nu ska jag berätta om min terror-dag!!
Jag åt frukost för att sen gå till min handledares kontor för vi hade bokat möte kl 10. Men det här med African Time kan jag inte riktigt än. Jag kom 10:15, alldeles lagom sent. Men min handledare dyker inte upp förrän 11:30... Han hade dock en bra ursäkt men ändå. Vi satt och kika igenom projektet till typ 14-tiden. Jag åt förresten en passionsfrukt under mötet! och lite passionjuice också!

Köpte en adapter men det var såklart strömavbrott i några timmar. Klockan är typ 14:30 och jag känner mig hungrig och vill äta. Men strömavbrott och matlagning går inte ihop. Så jag går till lilla butiken som ska fixa mitt internet. Det gik åt helvete. Brown som jobbar där slet i tre timmar för att jag skulle få mitt internet. Men icke sa nicke. Så när Brown fick nog gick vi till hans vän Gad. Som nu har formaterat om heeeela min dator. Kul att jag bestämmer mig för att göra det när jag är i Uganda.. Yeay... Och det tog sån sjuuuuk lång tid. Vi satt i tre timmar och säkerhetskopierade och mojsade en massa. Och ni som känner mig vet hur jag blir när jag är trött och hungrig. Jag blir som ett barn. Ja. Och vid 21 fick det vara nog. Gad sa att det ser ut som om jag ska brista ut i gråt vilken minut som helst. Vilket var rätt sant så han följde med mig till hostlet och tur var väl det för jag var påväg in på fel ställe. Väl framme är klockan strax efter 21 och Henry står och väntar på mig i receptionen. Jag hade visst sagt ja till att gå på fotboll med honom.... uuuuhhhh.... nej.... det blev ingen fotboll för mig...

Sådär, nu är alla Malaria-tabletter fixade!! Har även inhandlat lite solskydd och annat smått och gott. Har bara ett problem nu - mitt bankkort!!! AHHHHH!!! Ica har slarvat bort mitt brev med mitt lösenord.... Jag ska dit imorgon igen innan jag åker till Arlanda och försöka fixa detta.

 

Annars har jag typ packat klart. Är väl bara lite saker som jag har tvättat som ska torkas under natten, framförhållning har aldrig varit min grej ;) 

 

Nåväl, allt löser sig till slut, om inte till det bättre så till det som går att förbättra ;) 

 

 

 

Guten nacht!

 

/Huong

 

 

Den där lilla filuren har skrivit sju brev till mig. Hon har schemalagt min läsning dessutom, kalas!

 

/Over and out, H.