Det var under skollovet då jag var ute och åt med Baker, Bosco och Barnabas när jag fick mig denna tankeställare. Jag bjöd ju såklart, så när jag fick notan på 68000 och det kändes som småpengar för mig började jag tänka på mina elever på skolan. Jag tycker självklart att det är okej att bjuda mina vänner på lunch någon gång då och då, att lägga pengar på en onödiga prylar som en pinata eller gå på samma bio tre gånger om, för hur mycket jag än håller tillbaka, och hur mycket jag än ger så försvinner inte det faktum att det finns dem som lider runtom i världen. Just nu dör en mamma vid födseln av hennes barn i Uganda, en gammal man fryser ihjäl i Ryssland, en kvinna blir våldtagen i Sydafrika, ett barn blir mobbat i England, en hemlös man i Sverige blir bortjagad från en trappuppgång när det är minusgrader ute,osv. Det hjälper inte att tycka synd 

om alla som har det sämre än mig själv, skit händer hela tiden, överallt, oavsett om man är fattig eller rik. 

Iaf till saken;
jag kom att tänka på den här flickan från P7, att jag lätt kunde hjälpa henne utan att det ens skulle märkas i min plånbok. Jag började tänka på de tre bröderna, som går/springer hem 4km varje dag för att äta lunch för att sen springa tillbaka till skolan. Deras mamma som nyss blivit änka och numera ensamstående åt 8 barn. Eller pojken från P1 som utsattes för mordförsök av sin styvmor för att hon inte ville att han skulle ärva från sin pappa i framtiden. Han sover numera på en halmmatta hos sin faster och farmor som båda är mentalt instabila. Han har det bättre, men långt ifrån bra. Han är trots detta en pojke med ett stort leende påklistrat varje dag. Dessa är bara några i mängden, det är de här sakerna jag handskas med varje dag. Jag kan inte hjälpa alla, det vet jag själv. Men jag gör det jag kan medan jag är här. 

 

Det finns mycket jag kommer att komma ihåg från min tid här i Uganda. Alla mina "första intryck"; av landet, skolan, lokalbefolkningen, maten. Alla stunder av glädje och alla stunder av sorg. Fem månader i ett nytt land sätter sig. Men det finns nog ett ögonblick som jag kommer att komma ihåg som ett av de större händelserna här. Jag kommer aldrig glömma den stunden då jag satt ute i solen och eleverna sprang fram och tillbaka i vanlig ordning. En pojke stannade upp i sina steg. Jag kände först inte igen honom men sen såg jag att det var den äldste av de tre bröderna. Han har precis fått reda på att jag betalat för hans och hans två yngre bröders skollunch för den här terminen (150:-).  Han gick fram till mig och såg mig rakt i ögonen (vilket jag alltid haft lite svårt för, ögonkontakt alltså), skakade min hand och sa kort "wakoze." Jag har fått alla möjliga tack här i Uganda, men just när den här pojkens tack kommer nog alltid vara speciellt för mig. Han behövde inte säga mer än så för att jag skulle förstå hur tacksam han var. Och jag förstod att han hade haft det tufft en tid nu efter att hans pappa gått bort. Jag log och nickade bara, för jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag kan nu i efterhand säga att jag är tacksam mot honom också. Min sista dag på skolan, precis innan jag skulle gå kom han fram till mig igen med ett brev, ett jättefint brev där han tackade mig för allt jag gjort för skolan, för honom och hans familj. Det känns fortfarande knäppt att ta emot all denna tacksamhet.

 

Jag kom hem idag till Sverige. Jag är överväldigad och tacksam över de pengar som alla bidrog med. Jag önskar att varenda en utav er kunde vara här och se tacksamheten i barnens ögon, se glädjen som sprider sig över hela skolgården när vi bär in alla kartonger med böcker och pennor. Och det bästa av allt är att alla får ta del av detta, inte bara de mest utsatta. Alla 1100 elever nånting fick två skrivböcker och en penna var. Det låter kanske inte så jättemycket men för dem var det mycket. Det är en liten summa som föräldrarna kan lägga på annat, till exempel andra skolavgifter. Och många har kanske 3-6 barn på skolan, så för dem har det underlättat väldigt mycket.

 

1: Böcker och pennor. 2,3,4: utdelning. 5: i P1's klassrum efteråt.

 

Min praktik är nu över och jag är tillbaka i Sverige och Fagersta så detta långa inlägg är mitt sista inlägg. Tack ni som har följt mig på min resa, tack alla som har stöttat och uppmuntrat mig. Tack pappa som kom med kaffe i termos och hämtade upp mig på flygplatsen. Tack mamma som ordnat med vårrullar och nudlar när jag kom hem. Om ni någonsin får möjligheten att åka till Uganda, gör det. Det är sant det de säger, att Uganda är "The pearl of Africa". Åk dit, inte bara för att se gorillorna, schimpanserna och djuren på safarin, utan åk dit för människorna, kulturen, miljön. Kisoro är så himla vackert på alla sätt och jag är så glad och tacksam att jag fick bo där i fem månader.

 

Barnabas ringde mig nyss för att informera mig om att han somnade hos Zebra Bosco och var påväg hem.... Men problemet var att jag var med hans nycklar haha. Så 11:45 på kvällen tjafsar vi om vem som ska komma till vem. Jag hade inget emot att gå 5 minuter för att ge han hans nycklar som jag glömt var i min väska och han ville inte för hela världen låta mig gå ut på natten.

Barnabas: I think you might get scared.

Jag: Hah, what? No, it's like five metres to your place, what will happen? Okay, let's walk 2,5 metres each and meet halfway.
Jag går ut på verandan och där sitter Max och Harriet.
Max: Wow, I've never seen you awake at this time!
Jag: No, I know. I'm usually asleep at this time. I'm just going to meet Barnabas, he forgot his keys with me so he can't get home.
Max: but it's dangerous out there!! Only last night, at this time, me, Harriet and Jeremy sat out here when this guy with blood all over his face came running. and like two minutes later three guys came running after. He got like beaten up just around the corner!
Jag: Are you for real? Shit...
Max: Yes, so be careful out there!! Take Bosco (våran nattvakt och min bästis) with you!
Jag: BOSCO!!! Let's go!!!!
Bosco är en gentleman så han följde med utan frågor. Vi går en bit och en bil saktar in bredvid oss. I förarsätet sitter Denis (chaufför på virunga adventure tours), Zebra Bosco i mitten och sen Barnabas. Zebra Bosco har ett biljardkö i handen och Barnabas har en tjockare pinne i sin hand. 
Barnabas: So... why is Bosco with you? 
Jag: well... I got a liiiiittle bit scared of walking alone so I brought Bosco.... 
Barnabas skrattar.
Jag: But how about you?! You woke Denis up so he can escort you in a car, with Bosco! And you even brought weapons!!!!
Barnabas: ...I was fearing to walk alone...
Jag lovar, det är typ ingenting mellan Golden Monkey och Barnabas hem. Jag skulle ha behövt gå ensam typ 20 meter sen kommit fram till raksträckan på 200 meter och förmodligen sett Barnabas då han skulle möta mig.

Jag är nog rätt sämst. Jag lovade att inte böla. Jag visste att lärarna ordnat med en avtackning åt mig. Jag sa om och om igen till mig själv att inte låta mig gråta. Men ändå satt jag där utanför biblioteket och böla för mig själv medan alla satt inne och vänta på mig.

-Huong, I know it's difficult... it's never easy to say bye... but you're the guest of honor today, I ask you to please come inside and share with us...

-Why are you doing this to me... it's not even my last day yet!!!
-I know, I know, just come inside, okay?
-buhuhuhuhuhuhu

De hade ordnat med middag, tal och allt möjligt. Men innan maten ens var framme bröt jag ihop nå totalt. Jag såg alla lärare sitta där i biblioteket och tårarna bara vällde fram. När jag samlat mig och lyckats ta mig in började hela tjogrejset. Tal från olika lärare, från rektorn och skolministern. Jag grät en massa. Det var så fina personliga tal och jag satt bara och snörvla.Herregud. Och när Peter sa "Our gates will always be open for you" bröt jag ihop totalt. Peters andra namn är Marembo som betyder Gatekeeper och han har genom hela terminen sagt att han vaktar ingången till skolan och att ingen kommer igenom utan hans tillstånd.

Sen började Silver dansa för mig, och Beata och Peter joinade honom och det hela sluta med skratt blandat med tårar istället. Fick även presenter och brev från lärarna som fick mig att gråta ännu mer när jag var tillbaka på hostlet. Herregud, hur blir det på onsdag när jag ska dela ut gåvor och säga hejdå till barnen?

 

 

Igår tog jag emot 4800:-(!!!!) som ska gå till mina barn på skolan. Vilken lycka!! Det jag har sagt till lärarna är att jag kommer få ungefär 600 000 ugandiska shillingar att donera till kidsen, nu har jag istället 1 920 000 ugs!! Ska lägga till 80 000 så det blir 2 000 000 ugs :D. Vi har haft lite diskussioner om vad vi ska köpa in, vad vi ska fixa osv. Åh va kul det ska bli!! Jag har så många idéer nu. Böcker, pennor, skor, tvål, leksaker till rasterna (fotbollar och annat) posho till de fattigaste familjerna... Jag ska måla om svarta tavlor!!! Vattentankar (clean water-project). Hjälpa de föräldralösa barnen med skolkostnader... ahhh... Har rådfrågat lite med Ben från  England som kommer ner lite då och då, hans kommentar till pengarna var "Woahhh, 2 millions?! Are you going to build a new school?!". Men han gav förslaget med rent vatten vilken är en bra idé, måste kolla kostnader osv. Ska även fråga Sandra (även hon från England), vi har tidigare pratat om att fler borde samla regnvatten... Ska till skolan idag och samla idéer med lärarna. De kommer bli så glada. Tack ni fina som har skänkt. Tack familjen där hemma som har startat insamlingen. Jag är evigt tacksam!

 

 

Ett vanligt problem vi har här på skolan är de yngre barnens hygien. Jag har fått ta ett antal infekterade barn till sjukan då de alltid ramlar och slår sig men varken de, eller deras föräldrar verkar bry sig om att tvätta såren. Istället är såret öppet och drar till sig bakterier och inte sällan blir det infekterat och det slutar med att vi märker det när de knappt kan gå, eller att de har hög feber eller liknande. Vilket är sjukt ONÖDIGT för något som kan åtgärdas så enkelt. Jag har varit till apoteket och köpt lite rengöringsgrejer till skolans sjukförråd. Men eleverna vågar inte säga till förrän det är försent. Häromdagen fick jag bära en 6-åring för att hans fot var infekterad och ändå hade hans mamma skickat honom till skolan utan skor. Han bor en bit från skolan och kunde till slut inte gå mer och foten var dubbla storleken. Jag skickade hem honom på ryggen på hans storasyster  med informationen att han måste till sjukhuset nu i fem dagar för att byta till rena bandage och plåster. Hoppas att han gör det... Men iaf, hur ska vi förhindra framtida infektioner? Det verkar ju inte så lönt att informera barnen då de faktiskt inte bryr sig förrän det gör ont.

 

Terminen har precis börjat (i måndags) och många har inte rapporterat in ännu. Jag tror att vi kom upp till 900 i fredags, vi beräknar att 1200+ ska rapportera. De som inte kommer är oftast de som har problem med att ha råd att köpa nya böcker, pennor, skolavgifter osv till den nya terminen så det är ju dumt att börja dela ut saker när de mest behövande inte är på plats.

Jag och Blanket har bytt rum - till "Sudan". Mitt gamla rum, "Tanzania", har jag nu överlämnat åt någon annan. Sudan är dock snäppet större, sängen är mindre men vad gör det när ja ändå är ensam... Fast jag har ju Blanket! Hihi

Hej mina fina, snart är jag hemma och jag längtar som en tok. Men samtidgt börjar jag känna en enorm separationsångest (något som inte alls är ovanligt för mig haha). Jag åker iaf från Entebbe den 17e juni kl 17:40 (16:40 i Sverige) och landar på Arlanda 18e juni kl 7:30 svensk tid :) Hemma lagom till mamis födelsedag som är den 20e!

 

 

På tal om mami så håller hon och Ullie på att samla in lite pengar åt min fina skola här i Uganda :D Så om du eller någon annan vill va med och bidra med något litet så är det alltid välkomnat! Prata med sirran min, mami eller mig :D  Jag har tänkt att köpa in lite tofflor till barnen som springer omkring barfota (ett par kostar väl 5-7:-/st), skrivböcker (0,50:-/st), pennor (1:-/st) och även hjälpa några elever med skolavgifter samt ge lite till skolan för byggnadskostnader och annat skoj.

 

 

Mitt kanin-projekt går för övrigt segt. Jag har köpt in all material, men bygget går lite sämre. Jag vill att Peter, än av lärarna, ska bygga burarna då han har varit snickare tidigare och han har sagt ja till det. Men andra lärare (EN specifik lärare...) tycker att jag ska anlita en snickare. Men det känns sjukt onödigt att hyra in en när vi har en? 

Idag är det prick en månad kvar tills jag är tillbaka i Sverige. Vid den här tiden kanske jag till och med är hemma i Fagersta... Va knäppt det känns. Kikar lite på tågtider från Arlanda till Avesta, vågar inte riktigt boka något nu... Hur lång tid tar det från att hämta baggage till att ta sig till perrongen..? Vill ju inte stressa men vill inte heller sitta och vänta i timmar efter att ha flygit i 13h...

 

Nåväl, jag försöker att ta tillvara på varenda dag och varenda minut av Uganda. Jag går upp tidigt på mornarna för att jag inte vill missa soluppgången, men jag missar den varje morgon. Soluppgången är över på typ tre minuter känns det som. Ena stunden är det bäcksvart och jag tänker att jag har tid på mig, borstar tänderna lite snabbt. När jag är tillbaka ut är solen redan uppe. Samma sak är det på kvällarna. I regel brukar jag vilja vara hemma innan mörkrets inbrott. Men än idag underskattar jag solens iver att gå upp och ner om dagarna. Jag åker när det börjar skymna men är hemma när det är sådär bäcksvart. Men visst är det så att solen är snabbare kring ekvatorn..? 

 

Jag sitter just nu på verandan och skriver på min praktikrapport. Jag hade gärna varit klar just nu men då vi måste skriva 15-20 sidor så lär jag ordbajsa omkring 10 sidor. Jag sitter även och funderar på vad jag vill göra restrerande tiden. Vill jag åka på safari eller inte? Ni som känner mig vet att jag inte är världens turistigaste person, jag kommer förmodligen somna i bilen under safarit. Och det är så sjukt dyrt också med resan dit, boende, göra grejer på safarit osv. Men jag vill nog åka tillbaka till Rwanda. Jag vill nog vara några dagar i Kampala. Hmm, hmm...

Igår var jag till skolan för att delta i utdelning av resultats-korten. Vanligtvis brukar det delas ut priser till de bästa eleverna då de har ett ranking system (som är hyr grymt som helst.. kul att vara placerad 144 av 144 liksom...) men ändå. Den nya systern/head teachern har inte ordnat med nåt sånt i år , inte heller någon avslutning så jag och Godliva styrde upp det hela. Vi sprang och köpte 58 skrivböcker, 46 bläckpennor, 12 blyertspennor och 6 matte-set för runt 80:- vilket kändes helt okej. Vi hade utdelning till de fem elever i varje klass med bäst resultat. Det blir lite som en motivation för de andra att plugga hårt. Hade velat haft en utlottning av priser åt de övriga eleverna med men i och med att det var lite av en sista-minuten grej fick vi skippa det. 

 

Idag har jag annars varit på Gorilla-trakking. Jag dog halva vägen upp. Vi fick stanna flera gånger för att jag skulle få hämta andan. Svetten rann och mina fötter värkte. Men allt glömdes bort när jag fick se gorillorna. Det var typ hur grymt som helst. Värt varenda minut av smärta uppför berget, värt varenda krona. Vi fick spendera lite mer än en timme med gorillorna. Såg även nykomlingen som var 1,5v gammal!!! Det var typ hur coolt som helst. Och silverryggarna som var enorma! Obeskrivligt. Och vi var så fruktansvärt nära dem också. Det fanns en ung hane som hela tiden ställde sig upp, banka på bröstet och gjorde utfall mot oss, det var lite läskigt men jag kände mig trygg med trakking-gruppen jag var med.

 

 

Internet har typ blivit kapat över hela Uganda. Suger ju totalt. Speciellt när det är lov och jag vill skriva och planera saker. Dessutom så är min internetdosa knepig så jag kommer inte in på min internetbank längre och wi-fi kan jag bara drömma om nu när nätet krånglar. Men modem fungerar fint. Jag har velat åka på Safari nu i veckorna men bankerna häromkring Kisoro har krånglat så jag har inte kunnat betala för safarit. Dessutom kommer jag inte åt mina pengar på mitt sparkonto heller och jag kan inte för över till mitt andra konto då min bankdosa är störd. Men det är okej, jag har tagit ut massvis med kontanter. Har kontanter nog att ta mig till bergen för att kolla å bergsgorillorna på lördag :) Har fått gorilla-trekkingen för en billigare peng så det är jag glad för,närmare 150 usd billigare. Så för de pengarna kan jag göra annat skoj. :D

 

 

 

Bara en liten uppdatering nu när jag har internet igen =)

Veckorna rullar på alldeles för fort. Jag hinner inte riktigt med men tur att det är skollov i tre veckor nu. Har haft ganska full rulle på skolan. Jag har så många mini-projekt vid sidan av min huvuduppgift; att observera elever och göra hembesök till de mest utsatta. Jag vill jobba med att utveckla skolan och göra det till en kul arbetsplats. Det ska vara kul för elever och lärare att gå till skolan på morgonen. Jag vet att många har det tungt och jobbigt hemma och därför ska skolan kunna vara en plats där de kan slappna av, en frizon. När jag kom till skolan, i början av terminen var det en del lärare som slog barnen. Mest med pinnar över ryggar och rumpor och även slag i bakhuvet och på armar. Något som såklart gjorde mig väldigt ledsen och upprörd. Men det är lite så det är här i Afrika. Och vem är jag att komma och säga att de inte ska slå barnen i skolan? Har haft lite diskussioner med lärare kring detta på en bra nivå. Vi pratade om att majoriteten av barnen har en eller annan där hemma som slår dem vardagligen och att de därför inte ska behöva vara rädda för det i skolan också. Det finns alltid en anledning till att ett barn kommer försent till skolan varje dag, kanske sover hen oroligt om nätterna, jobbar på kvällarna, tar hand om småsyskonen på morgonen osv osv. Jag tror på att kommunicera än bestraffningar. Nu ser jag inte lika mycket av barnagan även om det existerar.

Till saken - skolan är väldigt miljömedvetna och planterar träd och odlar egna grönsaker som går till skollunchen och det är något som elever och lärare hjälper till med och jag har märkt att det är något som får lärare och elever att hamna på samma nivå. Lärarna (en del av dem iaf) hjälper till med grävandet och plockandet och det gör eleverna med. Oftast är det eleverna som gräver och har sig medan lärarna styr och ställer. Men när det kommer till odlingen är lärarna så måna om det ska bli bra att de hellre gör det själva haha. 

 

 

På lovet ska jag och Godlive bygga kaninburar. Ett av mina projekt är kanin-projektet. Jag ska köpa in några kaniner till skolan som de kan föda upp och sen sälja och pengarna går såklart till skolan, till renovering av byggnader, till bättre lunch, till billigare skolavgifter osv. Elever och lärare ska ta hand om dessa kaniner. Får se hur det går, men jag tror det blir bra. Jag köpte en valp till Lillian för kanske två veckor sen och den är en stor hit bland ungarna på skolan så jag tror att kaninerna blir en hit å! 

Mitt andra projekt är att köpa in en eller två kultingar som kan äta matresterna från skollunchen. och grisar och kaniner säljer bra i Uganda. Så det blir också prima. Men vart grisen ska vara vet jag inte. haha. Men det löser sig ;) Ett annat projekt som jag precis avklarat är "sjuksängen". Ibland kommer elever in till biblioteket för att vila då de har ont någonstans. De ligger oftast på en matta på golvet vilket inte är så bekvämt om man har ont.. Så jag köpte in en filt och madrass och Syster Christine fixade en säng till den. Så nu har vi en sjuksäng :D men jag lär medge att jag nog har använt den mest. Och jag köpte madrassen för att jag alltid sover på skolbänkarna... Lite egoistiska skäl men whatever. Sängen är använd av både länka ut lärare och elever. Måste tänka ut ett sätt att göra det hela lite mer hygieniskt då det är så många som ska dela på en säng...

 

 

Jag ska också plantera träd runt om i skolan. Bara för att. haha. Jag ska ha ett mangoträd, ett äppelträd och ett apelsinträd! Så nu på lovet ska jag planera och ha mig!

 

 

Tidigare i veckan hade jag en välkomstlunch för den nya läraren Patrick och våran nya valp Bobby! Jag kladdade lite på svarta tavlan och fick hjälp av en massa finingar :)

 Viktor, eleven i blå tröja, var livrädd för lilla Bobby men efter lite tid vågade han sig fram för att klappa finingen. Viktor sprang dock som en tok ut från rummet när Bobby vände sig mot honom hahaha...

I måndags var jag i skolan i knappt två timmar. Kände mig inte tip-top.  Vandrade över till Traveler's Rest tillsammans med Baker och Barnabas istället där de drack öl och jag läsk. Jag kunde inte för hela världen förstå hur de kunde dricka kl 13 mitt på dagen, på en måndag dessutom. De skrattade bara. Vi traskade sen till postkontoret där det visade sig att jag har fått paket :D Glädje!! jag skuttade och hoppa som en dåre när postmannen kom med paketet. Men den glädjen avtog när han inte ville ge mig paketet för att Sheba inte betalat för postboxen.... -.- Så jag ringde Sheba och skällde på honom och han skickade Jackson. Öppnade paketet som var från Sara, Allyne och Sabina och fann en massa godsaker, lite hårgrejer och BALSAM!!!  Tack tack tjejer, ni är bäst <3 

 

Efter det var det tänkt att jag, Barnabas och Baker skulle äta lunch. Men Christine från Mother Mary (Chrispine, Nobert. Desire och Pamelas mamma) ringde och ville komma och hälsa på mig. Så hon och Pamela kom tillsammans med Bridget, en lärare från Mother Mary. De hade med sig en massa gula bananer och några äpplen som en krya på dig present till mig :) Gullon. Dock var det väldigt mycket så jag delade med mig till personalen här på Golden. Men jag sparade ett äpple och en banan till mig som jag la i en påse och la längst ner i kylskåpet här i receptionen.

 Senare på kvällen hade vi hade en avskedsmiddag för Gabe från New York som varit här och besökt Max. En mycket trevlig filur. Middagen var trevlig då det bara var "Golden Monkey-familjen", dvs. personalen plus de som är här typ hela tiden. Sheba höll tal, det var en massa dans och en sjujäla massa fylla.  Men det var kul. I och med att det var måndag så skulle jag upp och till skolan dagen efter och det gick väl sådär.

 

 

Väcktes av en frustandes Blanket utanför min dörr. Hon gjorde en massa konstiga hostljud, lät som om hon höll på att kvävas av nånting så jag sköt upp från sängen och slängde snabbt på mig kläder. Och där ser jag en massa klickar av matrester, saliv och slemäckel... jaa.. hon har har fått i sig nånting kasst och får inte ur det. stackarn. Jag tröstade henne lite med kött och hoppade sen in i duschen. Gick in till Max för att vara lite skadeglad över hans baksmälla. Hade sen frukost med Gabe innan jag skulle packa min väska och åka till skolan. När jag skulle hämta min frukt ur kylskåpet så saknades en banan.. hmm!! Den skyldiga var visst Gabe, men han gav mig en chocolate peanut bar som ersättning. Win! Blev sen bjuden på lunch av T.Resty. Vi åt såklart Chips omelette! Och av alla chips omelettes jag ätit här i Uganda så är den i byn godast, och billigast. Den kostar drygt en femma! Godliva blev också bjuden, hon kom med en gigantisk avocado!

 

 

Onsdag: Första hembesöken och puppy love!

Jag har typ matpanik här. Jag vet inte längre vad jag vill äta. Jag har nog gått igenom hela menyn här. Och jag äter typ grillad kyckling varje dag. Tidigare i veckan var jag och handla. Men jag är ingen matlagningskung precis. De har ingen créme fraiche, eller något som liknar det. Alltså ingen matlagningsyoghurt, grädde, gräddfil osv osv.  Jag ska kolla hos de andra indierna dock. De har majonnäs. Kul. Så min "matlagning" blev toast med tonfiskröra... Nu ska jag läsa matbloggar och pina mig själv lite mer. Men här är lite bilder från min iPhone;

 

-It's okay, you can go to sleep. I can handle the reception for you! And Bosco, you can go to sleep too. I can be the night watch man for tonight!
-Really?
-Yes, I already talked to Sheba. He told me I can be the torchman!
-Where is your torch?
-I borrowed it to Bosco.
-Where is your stick?
-The other torchman has it.
-What will you use then?
-No worries. I know karate. Bruce Lee was my uncle. And look, there is my grandfather (pekar på tv:n på en random gammal kinesisk man).

och sådär kan jag hålla på i en evighet... Min nya bästis på skolan. T.Peter, han brukar också köra random babbel. Vi ljuger så mycket för varandra att vi börjar få svårt att hålla reda på dem. En helt vanligt konversation mellan mig och Peter kan se ut såhär:

P: Hello, how are you?
H: I am fine, and you?
P: What makes you fine?
H: Just stole a goat.
P: How?
H: I put it under my jacket and ran away.
P: Your lying. 
H: Yes, but I am planning to steal one, just like I stole the puppy yesterday. You know, the one I took under my jacket.
P: Which goat are you stealing?
H: The one over there.
P: It's my goat. Let me give it to you instead so you don't have to be a thief.
H: Let me give you my stolen puppy in return then.
P: No, you know I don't like puppies. Don't be stubborn like your brother.
H; Who is my brother?
P: My grandson.
H: Serestine? So you mean that I am Silvers daughter?
P: if Serestine is Silver's son, and you are Serestines sister then you would of course be Silver's daughter.

Sen kan vi hålla på sådär i evigheters evigheter. och de andra lärarna kan bli rätt tokiga på oss. De brukar säga att Peter är kungen av alla lögnare och att jag är hans lärling. Men det är ändå rätt harmlösa lögner vi kör med.

 

Nothing new really. Förrutom att jag är sjuk igen. Och testad för Malaria igen. Ingen malaria. Lärarna är dock inte övertygade. De tycker att jag är sjuk för ofta, och de anser att jag inte kan bedöma om jag har feber eller inte om jag inte använder mig av en termometer. Så imorse åkte jag till skolan för att leverera lite saker till Sister Christine som ville ha lite saker från stan. Sen släpade T.Tom mig till doktorn. Inte till sjukhuset denna gång, thank god... Vi åkte istället ut till bydoktorn och hans lilla klinik. Inga blodprov och grejer i byn, toppengrejjt! Jag förklarade snällt och vänligt att jag bara är förkyld. Så nu knaprar jag tre olika sorters piller som jag sköljer ner med lite hostmedicin.  .. Ska nog spendera resten av veckan på Golden för att kurera mig och skriva lite uppsats + rapport. Woop woop. Här kommer lite bilder på puppy <3