Uganderna säger mycket sorry. Inte för att be om ursäkt, utan mycket för att visa empati. Eller nåt. Typ,

 

-I didn't sleep very well tonight...
-Sorry.

 

-I got a head ache.
-Sorry.

 

-We worked on my computor for five hours.
-Sorry.

 

-I read in the papers that there was an car accident in New Orleans.
-Sorry.

 

och de säger "eeeeeeeeeeeeeeehhhh" till allt. Och de skrattar åt mig när jag säger "nice, yeah, okidoki". Och ibland brister jag ut i ett "oh, shit!" det tycker de är skitkul. 

 

Annars då, jag är och strosar runt inne i stan en del. Folk skriker antingen "Ni hao" till mig, eller "konichiwa". Varför de nu gör det kan jag inte förstå alls, jag är faktiskt vietnames! Och när jag säger till folk att jag är från Sverige säger de: Nooo, you're lying! You have black hair, impossible!

 

När jag skulle köpa mitt sim-kort var jag tvungen att ha med mig en kopia av passet. I det står det: Nationality: Swedish. Kvinnan bakom disken titta länge på det, på min födelseplats som råkar vara Malaysia. Hon tittar på mig. Efter en stund säger hon: Nationality?
Jag: Swedish.
Hon: No, it is wrong. Malaysia!
Jag: But I'm not from Malaysia... I'm from Sweden... It says it right there.
Hon: Yeah but.. your hair is so black!! Okay, Sweden...