Kan ni förstå att jag har haft min första interaktion med barn idag? Ni vet, sånt där småfolk som jag aldrig har förstått mig på. Och hua mig vad jag är slutkörd nu. Började dagen med att vänta på verandan på att Pamela skulle dyka upp. Hon skulle komma kl 9 men i African-time är det 9-ish. Istället blev jag fast på verandan med de två kenyanerna som är här med ett lass turister. De är lite knepiga och en gnutta obehagliga, speciellt när de blir fulla på kvällarna och ger mig en massa konstiga komplimanger. Rätt lättad blev jag ändå när Pamela dök upp vid 9:30 och vi drog iväg med en gång. Vi gick till Mutolere hospital. Gick förbi kyrkan om var knökfull. Utanför stod Mother Mary's elever uppradade i deras finaste söndagsdräkter. 

 

Jag och Pamela strosade runt lite innan vi gick tillbaka. Kvarten senare dyker barnen upp. Chris Pine, en liten fyra-åring som har svårt för tålamod och för att hålla sig lugn, slängde sig genast över mig. Jag gick ut till trappen och barnen som tidigare var så blyga kom alla fram och börja dra i mig. Vi satt alla i gräsmattan och åt majs, jag tog lite bilder och de vart som galna barnen och började slänga sig i högar. Efter majs-stund var det gröt-stund. Jag fick mig också en mugg. Barnen slurpade i sig gröten på ett ögonblick medan jag kämpade ett bra tag. Smaken var det inget fel på, det var konsistensen som gjorde det motigt att få ner.

 

och efter det gick jag inte och åt frukost med Pamela haha. Och Chrispine och Nobut var inte sena att göra mig sällskap och hjälpa mig att få ner den frukosten å efter att ha ätit den väldigt mättande gröten. Sen var det fram med kameran igen. och en massa bus och lek med barnen. Jag har aldrig varit någon bus och lek-människa, och inte är jag särskilt barnvänlig heller (hur  tänkte jag där egentligen när jag bestämde mig för att vara på en primary school i fem månader?) men det är svårt att hålla vid mitt dagliga stone-face när man möter ett gäng solstrålar.

 

Solen sken och jag satt mest på gräset medan ungarna lekte med mitt hår, turades om att klicka på "knäppa kort"-knappen och poserade fint. :) Barnen sprang hela tiden runt och sa: JOSH!!! JOSH!!!

Jag tittade frågandes på Pamela och Josh bor tydligen i närheten och är där ibland. och när jag skulle hem sa de: Go home and tell Josh to come! and come tomorrow again!!
Jag skrattade. När jag satt bak på moppen påväg in mot Kisoro-stad igen mötte jag ingen mindre än Josh haha.