Igår satt jag förövrigt och fylle-skype:a med mina fina vänner i Östersund! De spelade E-type - Africa för mig :D Så jävla söta, som om jag inte saknade dem nog... Det jobbiga här är väl den ofrivilliga ensamheten. I Östersund hade jag alltid folk omkring mig när jag ville. Linda fanns på samma våning. Linn och Anna i huset bredvid. Maria två gator ner och på universitet kunde man alltid se ett bekant ansikte. Det är människor här också, hela tiden. Och alla pratar med mig, men det är ju fortfarande på artighetsnivå. 

 

Jag har iaf fått en lokal kompis här som jag hänger med. När han inte jobbar vill säga. Han ska lära mig språket rufimiburo(?) och jag ska lära han svenska :D och idag ska vi på upptäcksfärd!! 

Och imorgon har jag blivit hembjuden till Pamela så det ser jag fram emot.. socialt umgänge... ahhhh