Jag är nog rätt sämst. Jag lovade att inte böla. Jag visste att lärarna ordnat med en avtackning åt mig. Jag sa om och om igen till mig själv att inte låta mig gråta. Men ändå satt jag där utanför biblioteket och böla för mig själv medan alla satt inne och vänta på mig.

-Huong, I know it's difficult... it's never easy to say bye... but you're the guest of honor today, I ask you to please come inside and share with us...

-Why are you doing this to me... it's not even my last day yet!!!
-I know, I know, just come inside, okay?
-buhuhuhuhuhuhu

De hade ordnat med middag, tal och allt möjligt. Men innan maten ens var framme bröt jag ihop nå totalt. Jag såg alla lärare sitta där i biblioteket och tårarna bara vällde fram. När jag samlat mig och lyckats ta mig in började hela tjogrejset. Tal från olika lärare, från rektorn och skolministern. Jag grät en massa. Det var så fina personliga tal och jag satt bara och snörvla.Herregud. Och när Peter sa "Our gates will always be open for you" bröt jag ihop totalt. Peters andra namn är Marembo som betyder Gatekeeper och han har genom hela terminen sagt att han vaktar ingången till skolan och att ingen kommer igenom utan hans tillstånd.

Sen började Silver dansa för mig, och Beata och Peter joinade honom och det hela sluta med skratt blandat med tårar istället. Fick även presenter och brev från lärarna som fick mig att gråta ännu mer när jag var tillbaka på hostlet. Herregud, hur blir det på onsdag när jag ska dela ut gåvor och säga hejdå till barnen?